Tack herr ordförande
Bifall till kommittén att bifalla attsats 6.3.1. Att de regler och hinder som motarbetar samarbete med civilsamhällets organisationer ses över och reformeras för att underlätta sådana samarbeten.
Civilsamhällets organisationer finns där, redo att stötta och bidra. Flyktingsituationen 2015 är ett exempel. När det behövdes akuta insatser och nya sätt att både jobba och tänka på, ja då fanns civilsamhällets organisationer där. Men de kan göra så mycket mer, även när det inte står en akut situation för dörren. Om bara förutsättningarna och förtroendet finns där.
Man kan kalla denna tredje och helt unika sektor för civilsamhället, idéburen sektor eller social ekonomi. Men man kan inte kalla den för privat. Det är tyvärr vad som ofta görs när det gäller upphandlande verksamheter inom välfärden. De idéburna och de vinstdrivande klumpas ihop, alla kallas privata.
Det är bra att det i Januariavtalet finns med att Regeringen inte kommer att driva vinstförbud eller andra vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Men det hade varit ännu bättre om det även stod: För att vi ska kunna möta de samhällsutmaningar vi står inför måste den idéburna sektorn få lov att växa. I Norge står idéburet för 8 procent av välfärden och i Danmark för 14 procent, medan vi i Sverige ligger kvar på bara 3 procent.
En grundförutsättning för valfrihet är mångfald av aktörer. Och jag uppfattar att det finns en tydlig och ömsesidig önskan om ett utökat samarbete mellan den idéburna sektorn och det offentliga. En bra början för att det ska bli verklighet är att sluta kalla idéburna organisationer för privata välfärdsföretag. För du kallar väl inte ett äpple för ett päron?
Tack
