Sedan i fredags har känslorna pendlat mellan besvikelse, över att min ordförandekandidat Ingrid Lindblad inte är föreslagen som ordförande, frustration, över att vissa vill föra en politik som jag inte kan stå bakom i regionfullmäktige, och upprördhet, över bristen på representativitet i valberedningens förslag. Därför kontaktade jag en klok medmänniska och frågade efter goda råd. Hen sa:
Om valberedningen har lagt ett förslag som inte har stöd i distriktet så kommer det inte att gå igenom. Se till att kandidaterna får möjlighet att presentera sig och var de står i olika frågor så att stämman kan fatta ett välinformerat beslut.
OK, den som enligt mig är den minst bra kandidaten kommer förhoppningsvis inte att väljas men den som enligt mig är den bästa kandidaten, Ingrid Lindblad, kommer inte heller att väljas för hon har tagit tillbaka sin kandidatur. Såvida jag inte lyckas övertala henne att kandidera igen och hon får möjlighet att presentera sig och alla inser att med Ingrid som ordförande har vi större chans att tillsammans nå målet, att Centerpartiet kommer in i Göteborgs kommunfullmäktige 2018.
Lyft frågan principiellt hur viktigt det är att en styrelse har en bred sammansättning, man – kvinna, ung – gammal, född i Sverige – född utanför Sverige och därtill geografisk spridning.
OK, att valberedningens förslag har synnerligen dålig representativitet är ren fakta. Jag får under punkten där vi beslutar om antal ledamöter yrka på att vi ska ha principer så som arbetsordningen anger angående god representativitet.
Slutligen är det viktigt att agera på ett sådant sätt att det går att arbeta konstruktivt även efter att stämman fattat sitt beslut.
OK, plädera FÖR det jag vill, var tydlig med vad jag vill, acceptera om jag inte får min vilja igenom eller som Anna Book sjöng I Mello 1987 - Ge inte upp det finns en morgondag som ger ett annat perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar